När AnnMarie skulle åka hem var Gösta försvunnen...men jag förstod ganska snart var han fanns. Han hade gått och lagt sej i hennes väska med kläder, han tyckte väl att det var en mjuk och go hundbädd!!! Och vi märkte ju inget, vi pratade ju bara...;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar